Nu är det dags att kommunsverige tar tag i frågan om ungdomsarbetsarbetslöshet. På rixmötet förra helgen diskuterade ca 800 folkpartister frågan. Jan Björklund har i sitt senaste nyhetsbrev skrivit alldeles ypperligt om vad som behöver göras:

”Jag befinner mig i Västerås där 800 folkpartister är samlade till
riksmöte. I mitt tal som jag nyss avslutade ägnade jag en bra stund åt
en av Sveriges verkliga utmaningar – ungdomsarbetslösheten.

Under
lång tid har Sverige haft högre arbetslöshet för unga än flera
jämförbara länder. Så har det varit oberoende av vilken regering vi har
haft och oberoende av konjunkturläge.

Självkritik är på sin plats. Jag är självkritisk. Men det bör alla partier vara, både i regering och i opposition.

Vad
är då orsaken till vår högre arbetslöshet bland unga? Två orsaker pekas
ofta ut av forskare. För det första att gymnasiets yrkesutbildningar är
mer teoretiskt inriktade här än i andra länder, vilket ger fler avhopp.
För det andra att Sverige har höga lägstalöner och därmed höga
ingångslöner för ungdomar.

Om detta nu är skälen kan det tyckas
rimligt att börja med att rätta till dessa felaktigheter. Men från många
håll har det varit svårt att ta tag i de verkliga orsakerna till
ungdomsarbetslösheten. Låt mig peka ut några reformer som vi genast bör
börja arbeta med.

Avhoppen från gymnasiet är förfärande höga.
Den som hoppar av får inget slutbetyg, vilket är avskräckande för
arbetsgivare vid en anställningsintervju. Gymnasiereformen, Gy11, gör
det möjligt för elever att läsa yrkesprogram med en något mindre del
teoretiskt innehåll. Det blir också möjligt att läsa de treåriga
yrkesprogrammen i lärlingsform.

Men sanningen är att detta inte
räcker. Vi kommer att behöva ytterligare en yrkesutbildningsreform, där
jag menar att det måste vara möjligt att gå kortare yrkeskurser än tre
år. Det är bättre med fullföljda yrkesutbildningar som är ett- eller
tvååriga, än en påbörjad treårig utbildning som inte fullföljs.

De
svenska ingångslönerna är för höga för många ungdomar. Jag är en stark
försvarare av den svenska modellen, som innebär att parterna på
arbetsmarknaden bestämmer löner och anställningsvillkor. Men den har en
stor svaghet. De som står utanför och ännu inte har fått sitt första
jobb är inte representerade vid förhandlingsbordet. När facken kämpar
för att få upp kollektivavtalens lägsta löner är det medlemmarna med
jobb de värnar om.

Parterna måste öppna upp för ungdomar genom
att tillåta lägre löner för de yngsta som saknar erfarenhet. Jag har
idag uppmanat alla liberala politiker i kommuner och landsting att gå
före. Vi kan skapa förutsättningar för fler jobb åt unga genom att
införa ungdomsavtal med något lägre lön. Det är bättre att 19-åringar
har ett jobb med en lägre lön, än att de går arbetslösa med
socialbidrag.”