Dagens cykeltur har verkligen varit en blandning av skratt, hopp o förtvivlan. Igår hade vi svårt att hitta in till Timrå. Idag hade vi svårt att hitta ut. Vi ville ta oss söderut genom området väster om kusten o E4an, och öster om väg 305. Det var näst intill omöjligt. Kanonsvårt att med hjälp av skyltning hitta rätt väg, både i Sundsvall o Timrå. Med hjälp av schyssta människor hittade vi ut till rätt vägar. Det är himla irriterande när inte kartor stämmer o när skyltar lyser m sin frånvaro. Till råga på allt fick vi oss en dusch. Efter ett par mil kom vi äntligen ut till landsbygden. Lyckan var kortvarig. Solen sken, vilket var väldigt positivt. F.ö. det enda positiva under hela em. Dessa uppförsbackar. Ni anar inte hur vidriga de var. Dessutom har det blåst lika hård motvind som när vi cyklade mellan Lycksele o Åsele. Vårt slutgiltiga mål för dagen var att nå Hassela, en 7-milatripp, men det blev bara en 5-milare. Vi orkade inte mer. Först irrat runt Sundsvallsområdet o sen allt det andra. Vi tror nästan att vi i tid har gått mer m cyklarna än cyklat. Suck! MEN, dagen har slutat väldigt positivt. Vi hyr en liten stuga (100 kr/natt – billigt) på en bondgård. Hur läckert som helst. De har lamadjur, kor, hästar, höns o får. Urtrevligt o snälla människor. Nu ska vi samla energi inför morgondagen. Kanske kan lamadjuren, som är precis utanför stugan, ge oss den energin. Det är i alla fall väldigt rogivande. Dagens hyllning går till de som bor på landet o som fixar o ordnar för att vi cyklister ska kunna få sova i en säng, när väder, vind o kroppar säger stopp. Tack!